Barn som vägvisare

Igår mötte jag det sanna livet. Tack vare min son. Om det är några som vet hur livet ska levas här och nu så är det barnen.

En stor pöl med smältvatten slukade vår uppmärksamhet och tiden blev till evighet. Alla klockor stannade och vi blev ett med det vi gjorde. Han som är ett barn, gick in med största allvar. Jag som är vuxen, med tvekan och kontrollbehov.

Men när jag bestämde mig för att bara följa honom och släppa tanken och bli ett med leken då landade jag i livet. Sveptes tillbaka in i mig. Kunde vara här och nu. Njuta av att se snöbollar träffa vattenytan.

Vi vuxna behöver uppfostras av våra barn! Tänk dig en lekplats full av vuxna och barn som lekte och skrattade tillsammans. Vuxna som satt på gungorna och ropade "mera fart, högre!"
Jag tror att "trotsåldern" handlar om den frustrationen barn känner över att vi vuxna är så fulla av kontrollbehov, måsten och livlöshet.

Lekfullare föräldrar åt barnen!