I går eftermiddag åkte jag långfärdsskridskor. YES, vilken känsla det är! Man får ett annat perspektiv på omgivningen från sjön. Och på livet. Ja, som den livsfilosof jag är följer mina tankar om livet med även då jag åker skridskor...
När jag glider fram över isen, lite stel och ostadig i början, inser jag likheten mellan att åka långfärdsskridskor och att leva i livet.
Vill jag ha kontroll eller släpper jag taget och blir ett med isen?
Fokuserar jag på sprickorna och hindren eller letar jag efter möjligheterna och de släta åkbara ytorna?
Bryr jag mig om vad andra tänker om mig eller är jag fullt närvarande i mig?
Försöker jag stila och vara duktig eller kan jag vara precis så som jag är?
Tittar jag på hur andra åker och försöker anpassa mig till deras tempo eller kan jag hitta mitt eget flöde?
Kan jag njuta trots motvind eller är det bara roligt när det är medvind?
Har jag delmål eller har jag ett förutbestämt mål långt borta i horisonten som får mig att tvivla på att jag ska orka ta mig dit?
Tänk vad en skridskotur kan göra för den personliga utvecklingen! Och för livsnjutningen!
Mer långfärdsskridskoåkning åt folket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar