Att synas är inte självklart om jag inte visar mig. Att visa mig är inte självklart även om jag vill synas.
Vi vill alla bli sedda för den vi är men hur många vågar visa sitt inre? Och hur många känner sitt inre och vet vem de är? Hur lätt är det inte att känna sig missförstådd och tycka att omgivningen inte förstår...
Det lilla barnet strålar av lycka när det plaskar i en pöl av vatten och lera.
"Titta mamma!!!"
"Neeej!!! du har inga galonisar. Titta på dig, nu är du alldeles blöt och smutsig på dina fina byxor."
Missförstådd. Det är redan här det börjar. Vi vuxna har fastnat i mönster av kontroll och tvingar det lilla barnet hålla tillbaka sitt inre för att skydda sig mot oss. Mot våra tillrättavisanden. Våra hårda tillrättavisanden av livet självt.
Vi spolar tillbaka....
Det lilla barnet strålar av lycka när det plaskar i en pöl av vatten och lera.
"Titta mamma!!!"
"Vad roligt det där ser ut! Här kommer jag! PLASK! Oj, vad blöta vi blev. skratt Nu går vi hem och dricker varmchoklad under en skön varm filt!"
Det underbara fria sanna livet är här och nu när vi medvetet väljer det och inte tillrättavisar oss själva!
När hoppade du i en vattenpöl senast? Utan galonisar alltså...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är verkligen en inspiralia för oss andra som läser dina rader! Att du kan släppa det egna jaget och fyllas av helheten i livet är helt fantastiskt! Om fler tänkte som du skulle livet vara enklare för många att leva, de skulle helt plötsligt bli medvetna om att livets mening är inte att känna sig som ett offer och låta andras tycke styra en, utan att känna energin som strömmar i allt, lyckan som fyller en helt obeskrivligt och bara låter en sitta rakt upponer i soffan och skratta. (Det kosmiska skrattet har jag hört...) Känna helheten!
Vi styrs av våra egna val genom livet och för de, oavsätt vilka val vi än gör, måste vi ta konsekvenser.
Tack för din inspirerande sida!
Många kramar Alexandra
Tack för dina fina ord Alexandra! Jag måste erkänna att det jag skriver här även inspirerar mig själv. :) Det är som att mitt inre även blir synligt för mig.
Jag trodde att det här skulle bli en mörk blogg och att jag hade mycket tungt att skriva om men istället ser jag ljuset, viljan och kraften.
Kanske ett bevis för att det även i den mörkaste själen bor möjligheter till det ljusaste ljuset. I varje människa!
Stor varm kram
Inspiralia
Skicka en kommentar