"Dumma mamma"

Idag var jag David som skulle möta Goliat. Han dök upp i mina drömmar redan i natt. Och i morse vaknade min hjärna före mig. Jag vaknade av att den funderade ut strategier för att vinna mötet. Hur jag än försökte släppa tanken och somna om höll den ett fast grepp i min hjärna. Kontroll med stort K...

Egots vilja att vinna en batalj gjorde mig nervös. Nervös och uppstressad. Min son kände såklart det här. Han började sparka på mig redan innan jag klev upp och fortsatte att slå på mig på väg till duschen.

"Dumma mamma! Du är dum!!!"

"Sluta! Vad är det med dig? Varför måste du alltid hålla på såhär när jag har ett viktigt möte?"

Om han hade kunnat sätta ord på det hade han svarat så här:
"Du är dum för att jag bara ser ett uppstressat skal och ett stort Ego! Jag slår på dig för att jag försöker komma igenom skalet till min mjuka känsliga och kärleksfulla mamma. Men ditt skal är så hårt idag att jag måste slå om och om igen för att nå dig."

..........min älskade lilla livscoach och vägvisare. Min älsklingsunge, mitt änglabarn!!! Vad jag älskar dig!! Din intuition och din känslighet för mitt inre är häpnandsväckande. Din vilja och kraft till att ha en sann mamma är beundrandsvärd.

Tack vare denna människa, som många skulle kalla trotsig och provocerande för att han är 2½, hittade jag tillbaka till mig. Till mitt sanna jag. Bortom ego, vinnarstrategier och hårdhet. Tack vare honom mötte jag Goliat utan strid.

Och båda gick segrande ur mötet.