Hej världen!

Förlösningen är fullbordad. Passagen var trång och lång. Men nu är jag här.

Hej Världen! Ser ni mig? Hör ni mig?
Utlämnad men fri. Osäker men på väg.

Har du stått där någon gång, på en avsats med evigheten nedanför? Känt tvekan. Känt det hissna i magen. Stått där och insett att du inte kan gå tillbaka. Inte vill gå tillbaka. Till det som varit. Känt rädslan men ändå tagit steget. Bara klivit rakt ut i ovissheten. Ovissheten och möjligheten.

Då vet du hur jag känner mig. Rädd och euforisk på samma gång. Det är galet, galet underbart att våga. Nästan svårt att fatta att det är gjort... Att jag gjort det...

Nu svävar jag här. I möjligheten. Lite närmare livet. Lite närmare mig själv. Lite närmare sanningen. Och det är omöjligt att vända om. Omöjligt. När jag väl känt doften av frihet är den etsad i mina celler för evigt.

Nu är jag på väg. Vill du hänga med? Vart, undrar du kanske? På jakt efter livet. Det sanna livet. Mitt liv. Och kanske ditt...