Om att hitta vägen

Att hitta vägen till min efterlängtade sanna tillvaro är inte så självklar. Var ska jag sätta ner mitt nästa steg? Vilken väg är den rätta? Korsningar dyker upp hela tiden. Vägskäl. Vägval. Val som väger. Skäl att välja. Känner mig ensam. Ingen att fråga. Måste välja. Hit eller dit? Dit eller hit? Vet inte. Kan inte. Hjälp!

Då plötsligt dyker en vägvisare upp. Ur tomma intet. Och står plötsligt där. När man minst anar. Där man minst anar. Igår en sång. Idag en vän. Imorgon en mening. Något som träffar själen. Det klingar till. I mitt inre. Jag bara vet att det där betyder något. Att just det där är ämnat åt mig. Ett tecken på vilken väg jag ska välja.

I ovissheten finns ingen karta. Allt man har att gå på är sin inre kompass. Inget är skrivet i svart och vitt. Det finns bara en känsla att följa. Det sanna livet är rörligt. Rörigt. Lite fram och tillbaka. Upp och ner. Omskakande men levande.

Egot vill kontrollera. Vill att det ska funka. Vill ha en funktionell tillvaro. Allt annat är ett hot. Livet blir ett rakt streck. En gråzon. Funktionellt och tryggt.

Det inre vill susa. Och brusa. Och forsa. Hit och dit. Upp och ner. Allt annat är ett hot. Livet blir en kurva med sköna toppar och djupa dalar. En palett där alla färger och nyanser får finnas med. Även den svarta.

Fler berg- och dalbanor åt folket!!!