Sikta mot solen

Vissa dagar är det svårt att få luft under vingarna. Det är inte bara att breda ut dom och ge sig hän. Som en örn högt uppe på en klippkant.

Nej, vissa dagar får jag kämpa. Som en albatross. Otymlig och klumpig ger den sig i väg på vingliga ben. Springer. Försöker flaxa men vingarna är tunga och oproportioneligt långa. Snubblar. Ramlar. Upp igen. Ny sats. Kommer en bit upp i luften men trassel i vingarna gör att jag kraschar. Aj! Nytt försök. Upp igen. En gång till.

Idag är en sån där dag. En dag då vägen upp i luften känns oändligt lång och svår. Speciellt svår. Jag vill, men det går inte. Det är som att det helt enkelt inte är en flygdag idag. Utan tid för markservice. Tid för att göra allt det där tråkiga underhållsjobbet så att flygdagarna blir så bra som möjligt.

Jag tror jag lägger ner flygambitionerna för idag. Men den dagen det är dags att försöka flyga igen då ska jag sikta mot solen för att nå stjärnorna.

Jag tänker inte nöja mig med att ramla ner i några barriga grantoppar.