Prestationsångest

Jag har gått i prestationslås. Totalt stopp. Hela jag är orörlig. Bröstet är fyllt av betong. Omöjligt att känna. Omöjligt att andas. Omöjligt att leva. Omöjligt att prestera. Ingenting är möjligt. Allting är omöjligt.

Jag försöker. Provar. Anstränger mig. Jag anstränger mig verkligen för att få till något. Men det är stopp. Totalt stopp. Jag har tappat markkontakt. Tappat bort mitt inre. Tappat bort mig själv. Tappat bort vägen. Jag vet inte längre var jag är. Det enda jag vet är att detta inte är vad jag vill. Jag vet att det sanna livet inte kommer ur prestation. Jag vet det. Och jag känner det.

Så jag stannar upp. Står helt stilla. Lyssnar. Känner. Ingenting. Känner ingenting. Hör ingenting. Förstår att jag är vilse. Igen. När man är vilse ska man stanna. Stå stilla. Inte hysteriskt springa vidare. Inte hysteriskt leta efter vägen ut. Möjligtvis hysteriskt skrika…

Jag låter bli att skrika och sätter mig. Sätter mig och väntar. 1 timme. 2 timmar. Hela natten. Hela förmiddagen. Väntar. Och väntar. Just när jag är på väg att ge upp hör jag något. En svag viskning. Som en susning i mitt öra. Som en svag bris i min själ. Det är mitt inre. Som äntligen når fram. Ur stillheten kan den tala. Ur stillheten kan den göra sig hörd.

Hej!
Hej!
Du har irrat bort dig igen.
Ja, jag vet. Jag fattar inte hur det går till. Hur jag om och om igen går vilse. Trots att jag vet vad jag vill. Vart jag vill.
Du saknar tillit till dig själv.
Gör jag?
Du tror inte du räcker till precis som du är. Därför börjar du prestera. Prestation kommer ur att vilja vara till lags. Duga. Få bekräftelse. Applåder.
Vad ska jag göra?
Vad vill du göra?
Leva ett sant liv. Vara sann ur mitt inre. Mot mitt inre. Mot livet. Jag vill leva på riktigt!
Motsatsen till att prestera är att skapa. Om du vill leva ett sant liv måste du sluta prestera och börja skapa. Skapa ur ditt hjärta. Skapa villkorslöst.
Hur då?
Svaret hittar du i mörkret.
Så det är dags att ta berg-och dalbanan ner igen?
Ja. Sök efter ditt värde i mörkret.