måndag 21 april 2008

Det ska vara lite tråkigt att leva.....eller?

Ska jag gör si? Ska jag göra så? Jag har ingen lust att göra det! Jag orkar inte! Jag är trött! Behöver sova!

Ibland är det bara att göra. Beta av. Det är bara att ta tag i det som väntar utan att fly. Utan att smita.

Jag vill ju ha det bra. Vara lycklig. Njuta här och nu.

Vissa saker är oundvikliga. Måste göras. Här och nu. Dessa saker stavas a-n-s-v-a-r.

Ansvar mot mig. Mot mitt inre. Mot min omgivning. Mot livet. Mot det sanna livet. Varför tar det emot att göra dessa saker? För mycket ansvar för tidigt i mitt liv? För lite lek?

Nu ska jag beta av ansvarssaker. Jag ska göra dem med full närvaro. Känna på dem. Lära känna dem. Lära känna mig. Utan förutfattade meningar ska jag göra det som ska göras. Kan jag hitta glädje i det? Flöde? Till och med njutning?

Då skulle ju livet bli roligt och lätt. Hela tiden... Inga tråkiga ansvarssaker att fly ifrån... Vad ska jag då beklaga mig över? Tycka synd om mig för? Martyra mig med?

Oooops.....Avslöjad.... igen........ jag älskar att spela martyr.... eller ja.... egentligen vill jag ju inte det......men..... hm.....

Blottad. Naken. Generad. Står jag här.

Och lite lättad. Ännu en dimridå mellan mig och livet har avslöjats.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hi, hi. Vad jag har gjort och som fungerar bra för mig är att boka in en timme (minst) som bara är min för "lek" (i mitt fall hyr jag en liten dansstudio) en gång i veckan. Då står man ut med det andra också! Fundera på vad du vill göra och gör det regelbundet alltså.

Anne sa...

Hi, hi.. jag har under tre års tid hyrt en egen dans- och skapandestudio just för att ha min egen lekplats.

Men så en dag kände jag att jag inte längre vill gå undan för att leka och leva ut mitt inre. Jag vill göra det varje dag, hemma, ensam eller tillsammans med min familj. Vill leva det HÄR. Vara den där dansande lekande människan var jag än är.

Det är det livet jag söker och försöker leva. Och visst, det är en utmaning och jag håller med om att egen tid behövs för att hålla kontakten med mitt inre.

Men du, måste man verkligen "stå ut" med saker...? hmmmm.....