Eeeeeeego

Idag har jag sprungit några varv i ekorrhjulet.

Fixa, fixa, göra, greja, planera, arrangera, kontrollera. Utvärdera.
Effektivitet. Prestation. Resultat. Tillväxt.

Det är Egots älsklingsord.

Tillit. Enkelhet. Sårbarhet. Känslighet.

Det vill Egot inte höra talas om.

-Farligt! Ta betäckning! Skydda dig! För Guds skull, SKYDDA DIG! Du kommer att bli förintad! Upp med garden! Kontrollera! Sätt igång! Du är hooootad!

När jag nu väl har börjat lära känna mitt Ego och det inte styr mig blint så kan jag tycka att det är rätt gulligt. Egot är som en osäker liten figur som på ett naivt sätt vill skydda mig. En rädd liten kille i en tuff skepnad. Inte någon som är feg utan någon som är livrädd för att ta ner garden. Någon som genom sina erfarenheter tappat tilliten till livet. Till det goda. Till att kärleken även är ämnad den.

Du hör ju själv. Man kan nästan inte hålla sig från att omfamna Egot med innerlighet.

Tänk om man kan krama ihjäl sitt Ego... Krama ihjäl, rädslan, cynismen, skeptisimen, misstron och krama fram tillit och livslust. Tänk om....

Då kanske jag slapp springa ett enda varv till i det där förbannade ekorrhjulet!