I morse gick jag sönder. I tusen bitar. Av otillräcklighet.
Så smärtsamt. Så befriande.
Så skamfullt. Så skönt.
Oändligt med sorg värkte i mitt hjärta. Innerlig kärlek strömmade ut.
Den duktiga flickan snubblade och föll. Utmattad föll hon. Utmattad av alla duktiga försök till att prestera, passa in, göra rätt.
Nu räcker det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, nu räcker det... var rädd om ditt änglabarn! Jag ville säga något till dig:)... hoppas att jag inte störde...
Var bara duktig för dig själv och ditt eget bästa... inte andra!
Jag skulle vilja säga så här;
Man ska aldrig vara duktig, man ska vara sann.
Sann som ett Änglabarn!
Du stör inte Vildblomman! Alla kommentarer är betydelsefulla. De ger inspiration och väcker tankar. Jag tar emot dem med tacksamhet! :)
Skicka en kommentar