söndag 11 maj 2008

Faller

Botten var inte nådd... Jag föll igen...

Jag är så rädd. Så rädd. Faller. Var är botten?

Tvivlet gör mig sällskap på resan ner.

2 kommentarer:

Vildängel sa...

åh, jag beundrar ditt mod, din styrka, din process... hur du tillåter dig att falla och om och om igen reser dig och går vidare på den väg du så säkert vet att du måste gå... tänk att du bara vet det, att du kan vara så säker, litar - beundransvärt!
Jag tror på dig!
Kärlek och lyckönskningar/Lisa

Anne sa...

Tack för dina ord Lisa!