Wake up!

"Om en människa önskar att hennes drömmar ska bli verklighet
så gör hon klokt i att vakna först."
okänd

Att ramla omkull av alla "funkaförsök" gör ont. (att försöka få livet/vardagen att funka = att springa runt i ekorrhjulet) Och smärta har en tendens att väcka till liv. Inte så tokigt alltså att falla ner i mörker och känna på smärtan. Det är väl egentligen Egot som ojar sig och tycker synd om....

Jag är så rädd för min litenhet... Rädd för att bli bedömd, synad, ifrågasatt. "Vad ska grannarna säga...?" Men som jag skrev häromdagen; Min största svaghet kan vändas till min största styrka. Men, då måste jag ta min svaghet på allvar. Inte måla över den. Låtsas om som att den inte finns. Intala mig att det ordnar sig. Istället måste jag ner. Ta in den. Känna den. Och älska den.

Jag fick alltså ett smärtsamt uppvaknade i förrgår.

Med några blåmärken men vaken, är jag på väg igen.