Kärleken är allt. Allt.

Jag älskar livet. Jag älskar mörkret. Jag älskar ljuset. Jag älskar rädslan. Jag älskar modet. Jag älskar MIG!!!! Jag älskar min väg. Jag älskar mitt öde. Jag älskar den jag är. Den jag varit. Jag älskar min styrka att stå kvar i smärta. Jag älskar min uthållighet i det svåra. Jag älskar min vilja att möta mitt hat. Min ilska. Min frustration. Jag älskar att jag inte affirmerar bort negativa tankar. Jag älskar hur jag söker svar i djupet. Jag älskar hur ovissheten öppnar för möjligheten. Jag älskar hur livet inte låter sig hanteras och styras. Jag älskar min rädsla för att tappa kontrollen. Jag älskar mig själv för att jag släpper kontrollen. Jag älskar livets alla nyanser. Jag älskar mig för att jag öppnat upp inför det stora. Jag älskar den delen av mig som hatar konventionen. Jag älskar den delen av mig som njuter av friheten. Jag älskar den Mörka. Jag älskar alla mina negativa tankar. Jag älskar såret där de kommer ifrån. Jag älskar så innerligt det såret. Jag älskar hur det visar mig sanningen. Hur det tvingar mig att stanna upp. Hur det tvingar mig att möta livet. Precis som det är. Precis som det har varit. Utan att fly. Svårt, tungt, skrämmande, inrutat, mörkt. Jag älskar den Ljusa som bär mig mot lättheten, ljuset, friheten, skönheten, stillheten, innerligheten. Jag älskar min storhet. Jag älskar min vilja att leva ett sant liv. Jag älskar min vägran att kompromissa om livet. Det sanna livet. Jag älskar hur jag vägrar låta mig bländas av falska profeter. Jag älskar min svaghet. Jag älskar min styrka. Jag älskar min känslighet. Jag älskar min hårdhet. Jag älskar den väg jag gått. Jag älskar mig som gått den långa långa mörka vägen ensam. Jag älskar mitt inre som aldrig gett upp. Jag älskar mitt inre som alltid sökt. Jag älskar min längtan som fört mig vidare. Jag älskar mitt vemod som får mig att stanna upp. Jag älskar min process som gör mig levande. Jag älskar min villighet att möta alla mina känslor. Jag älskar hur allt blir en helhet. Jag älskar hur helheten gör mig levande. Jag älskar mitt skal som vill skydda mig. Jag älskar min vilja att flyga ut ur skalet. Jag älskar min skörhet. Jag älskar min mjukhet. Jag älskar mitt Ego. Jag älskar min själ. Jag älskar min Ande. Jag älskar min väsenskärna. Jag älskar min kropp som talar sitt tydliga språk. Jag älskar min kropp som aldrig sviker. Jag älskar min sjukdom som vägvisar mig. Jag älskar alla min misstag. Jag älskar rätt och jag älskar fel. Jag älskar det stora under som livet är. Jag älskar den Röda som tålmodigt väntar på att jag ska ta emot henne. Som tålmodigt och kärleksfullt finns där för mig även när jag inte vågar öppna mig. Jag älskar mitt mod att förverkliga min idé. Jag älskar mitt mod att vilja gå min egen väg. Jag älskar mig när jag ger upp. Jag älskar mig när jag ger mig. Jag älskar att åka berg-och dalbana i livets toppar och dalar. Jag älskar mig för att jag inte nöjer mig med jämna plågor. Jag älskar hur livet inte kan läras ut. Jag älskar hur livet måste levas. Jag älskar sökandet. Jag älskar finnandet. Jag älskar min respekt för mitt inre. Jag älskar mitt sätt att ta mig på allvar. Jag älskar min vilsenhet. Jag älskar min osäkerhet. Jag älskar min kraft. Jag älskar min misstro. Jag älskar min tillit till livets godhet. Jag älskar storheten av livets möten. Jag älskar Gud. Jag älskar Jesus Kristus, vägvisaren. Och jag älskar underbara fina MIG!!!!!!