Gårdagen tillbringade jag med min livscoach. Alltså min 2-årige son. Om han hjälpte mig till nya insikter? Naturligtvis! Här får man valuta för stunderna...
Jag är obalanserad. Vinglar på. Det fick jag veta igår. Jag slits mellan att vara mamma och att fullfölja mitt uppdrag med det egna företagandet. Jag försöker få det att funka. Men det duger inte. Funka är inte gott nog. Inte om jag vill leva fullt ut och sant. Det här funkandet gör att jag slits i mitt inre. Slits itu.
Igår kväll brast det. Igen. "Jag klarar inte det här". Det är känslan som väller upp ur sprickorna. "Jag räcker inte till".
Jag jobbar nu mot en deadline. Varenda sekund är dyrbar. Jag mäktar inte med det. Det känns som att jag tagit mig vatten över huvud. Idéen är oslagbar. Men inte jag. Inte i det här sammanhanget.
Utmaningen känns för stor. Plötsligt blir allt tungt. Och jag vinglar till. Trillar och slår mig. Orkar jag upp igen? Vågar jag mig upp igen? Har jag modet som krävs? Styrkan?
Just nu känns det inte så... Tron har övergått till tvivel.
Känner mig mest ensam, okunnig och naiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar