Drar in ett djupt andetag. Som när man kommer till ytan efter en djupdykning. Ah.... luft.... frisk luft.....
Jag behöver orden. De är mitt syre. Utan skrivandet är andningen konstgjord. Jag andas i en respirator då jag inte skriver. Det har blivit tydligt under mitt upphåll. Så nu är jag här igen. I en ny fas. Förverkligandet är fullbordat. Fullriggaren är sjösatt. Och jag lever. Lever, men inte fullt ut. Kanalerna har slaggats igen utan orden som flödar ut och in som en renande kraft.
Jag som alltid trott att orden är mitt hinder. Men det är skillnad på ord och ord. Det är skillnad på att prata och att tala. Det är skillnad på att låta orden snurra i huvudet innan de flyger ut i världen mot att öppna hjärtat och bara släppa ut dem. Precis som det är. Utan cencur. Men med en inre eftertanke.
Nu räcker det med ord utåt för idag. Jag ska istället läsa och ta in de ord jag tidigare skrivit. Låta dem rena kanalerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ord, ord, ord!
Jag har levt länge med orden. I jobbet där jag skriver teknisk text. Gillar rim och limerickar.
Men det är i bloggen som jag hittat hem. Att försöka få fram det man menar på ett klart, tydligt och gärna "poetiskt" sätt. Riktigt utvecklande.
Kram/ Grå
Ja, för mig har bloggen också på ett märkligt sätt visat vägen hem i mitt uttryck. Jag skriver "märkligt" för jag har varit antibloggare tills i mars när ödet styrde mig hit. Jag varken läste eller skrev. Nu känns båda delarna så berikande.
Tur att livet tar nya vändningar...:)
Skicka en kommentar