Glädje

Ofta är det sorgen som upplevs som hindret för att leva fullt ut. Att det är sorgen som hämmar och håller tillbaka. Kanske är det så.... men jag känner också hur tillbakahållen glädje blir till ett stort stopp. Hur allvaret tar över och glädjen får stå tillbaka. Det gör att skrattet förtvinar. Skrattet behöver flöda och bubbla varje dag för att leva fritt och vara levande.

Vemodet... Är det mitt kära vemod som tagit glädjens plats? Det kanske är så att med finska gener krävs ett extra engagemang för att ge glädjen en naturlig plats i vardagen. Jag vet, det låter inte klokt men så känns det.... "Finnar, de ska minsann lida och härdas för livet är hårt och det går inte att skratta sig igenom. Nej, här ska kämpas!"

Glädjen.... Jag ska tillåta mig genomsyras av glädje varje dag. Andas in den i min kropp och ta in den i mina celler. Vara närvarande i den. Närvara i den. Bara vara i en känsla av glädje.