Komfortzon

Visst låter det skönt med en egen komfortzon. Det låter som något bra, något positivt. I alla fall om du frågar Egot. Där behöver man inte möta utmaningar, förändras, svälja sin stolthet, välja kärlek istället för hat. I komfortzonen kan man sitta och pilla sig i naveln och ha det tryggt och skönt. Ha den som fristad från ansvar.

Att livet lullar på och allt är under kontroll betyder inte att livet är som bäst, även om Egot är mycket nöjd och trygg. Någonstans inom en vet man att det inte är så här det ska vara men bekvämligheten i komfortzonen vaggar en in i falskt trygghet.

Sist jag skrev kände jag mig så övergiven. Jag såg att det hade med mig att göra men att veta räcker inte. Man måste göra för att något ska hända. Frågan är bara vad, när stolthet och hårdhet har tagit ett fast grepp om själen...

En dag kom ett kort på posten, märkligt nog från en människa jag egentligen inte känner. Så här stod det:
Jag går bortom min komfortzon
Idag väljer jag att göra något oväntat,
och öppnar upp för det magiska
som finns i det okända.

Kan man få tydligare vägvisning? Så jag gjorde som det stod även om mitt Ego var väldigt motvilligt. Jag valde att agera ur kärlek långt bortom min komfortzon och vad händer...? Ett magiskt kärleksfullt möte uppstår och jag ser att jag inte är övergiven. För nu övergav jag inte mig själv och stängde in mig i den där zonen bortom livets utmaningar. Jag valde mig och inte mitt Ego.

När det svajar som mest är livet som bäst! :)