Från eka till fullriggare

Nu svajar det rejält. Jag har ingenstans att hålla i mig. Sträcker ut en hand hit och en hand dit efter hjälp. Men det slutar inte svaja... Det slutar inte gunga. Känner hur jag vill stelna till av rädsla. Krampaktigt klamra mig fast. För att inte flyga av. Blir aningen sjösjuk....

Min idé är inte en eka. Det är inte en segelbåt. Och det är inte en skuta. Det är en fullriggare. Stort som ett hus. Vore det inte logiskt att välja en eka om man inte är sjövan och ska ut på havet för första gången? Eller åtminstone en optimistjolle! Sätta på sig en ordentlig flytväst. Eller två. Och gå en sommarkurs i segling innan man ger sig ut själv.

Nej, inte jag inte. Noll eller 100. Något däremellan vill jag inte kännas vid. Eller rättare sagt ville. Nu önskar jag att jag hade valt ekan. Med ett par rejäla stadiga åror. Och en liten blank sjö en vindstilla dag. Med flytväst!

Men jag valde inte ekan så nu står jag här med en halvfärdig fullriggare som ska mastas och hissas segel på för att segla ut över öppet okänt hav om 2 veckor. Hur i helskotta seglar jag en sån själv? Kan man överhuvudtaget segla denna mastodont till skepp själv? Och kommer jag ens att hinna hissa segel???

....jag vet inte hur det här ska gå. Det är bara att göra. Steg för steg göra det som ska göras. Nu finns ingen tid att spilla. Ingen tid att slösa. Ingen tid att förlora.

När jag var 16 år ville jag ut på sjön. Jag skulle bli styrman som min pappa. Jag blev inte det. Inte då.

Men kanske nu....