Inställningen. Det handlar om inställningen. Piskar jag mig tvingande till att göra det som ska göras? Som en plikt. Eller hittar jag ett görande ur mjukhet? Som en lust.
Inställningen. Det är med vilken inställning jag går in i görandet som avgör.
Nu gäller det att hitta lusten trots stressen. Med mjukhet föra mig fram mot deadline. Inte piska mig öm. Inte försöka tvinga fram ett resultat.
Bara vara mjuk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och bli ett med vad det är du gör! Kanske lättare sagt än gjort när man är stressad med ändå.. Att vara fullt närvarande i görandet då är det som bäst! När man smälter samman med sin handlig och inte är separerad.
Kram/Charliee
Tack för att du skrev i min blogg och därmed visade mig hit.
Det är inspirerande läsning helt klart, framförallt känns det skönt att känna igen sig i en del inre konflikter som man går igenom när man vet hur man vill och borde tänka men inte inte alltid lyckas knyta an till sin "mål-inställning" helt känslomässigt.
Sånt är livet, fullt av utmaningar och det är helt i sin ordning. Du gjorde mig lite extra glad ikväll. Tack :)
"gräset är alltid grönast där man står, bara man vattnar det lite ;)"
Tror på dig och din idé. Kram!
Tack för era kommentarer! De värmde var och en på sitt unika sätt!
***
Skicka en kommentar