Rakt genom mig går en sträng av vemod. Det är en sorgsen ton. Nedärvd i mina gener. I mina finska gener. En ton av mitt ursprung.
I vemodet finns en tyngd. Ett mörker. En sorg. Och en sentimental längtan. Vemodet utmanar glädjen, lättheten i livet. Den är en utmaning att leva med. En utmaning jag inte tagit på allvar. Tittat närmare på. En sida jag inte tagit mig tid att se. Se…
När jag hör musik med den där speciella tonen, då ger den sig till känna. Som en stor varm kraft som värker. En enorm längtan. Den är som en mur på insidan. Innanför bröstet. Jag mot världen. Ensam är tonen av vemod. Ensam men stark.
Imorse hörde jag sån musik. Musik som fick det att värka i bröstet av någon sorts outgrundlig längtan. Är det vemodet som gör mig ljuskänslig? Har ljuset svårt att tränga in genom vemodet?
Vemodet kan göra mig till ett sentimentalt offer. Men vemodet behöver inte vara något dåligt. Jag känner att det kan vara en kraft. Vemodet ger mig min känslighet. Min inlevelseförmåga. Min starka längtan efter det sanna livet. Min vilja till att vara sann. Här och nu. Annars får det va'. Jag vill inte vara med om det inte är på riktigt. Det har jag mitt vemod att tacka för.
Min pappa var styrman. Reste över världshaven. Jag kan föreställa mig hur han stod på fartyget och blickade ut över öppet hav fylld av frihetskänsla. Och vemod. Såg månen glittra i nattsvart hav. Albatrossen sväva vit över himlen. Delfinerna visa vägen. Vågor, höga som hus slå över däck. Och där stod han med sin lycka och sitt vemod.
Men till slut tog vemodet över. Och hans liv fick ett abrupt vemodigt slut.
Jag vill hitta en annan väg.
Jag ska hitta en annan väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Min pappa dog alldeles för tidigt...en stor förebild och så mycket kunskap som försvann......det är drygt sju år sen och det tog många år att komma över det, det fanns länge i bakgrunden och påverkade mitt liv på alla plan, men nu har jag som det så trivialt heter "hittat mig själv" och är i det stora hela nöjd med livet....kram! och önskar jag kan vara till lite nytta för dej med mitt pladder!.....
Är inte vemodet outlöst sorg? Eller hur skulle du beskriva denna kånsla?
God kväll! Ursäkta att jag lägger mig i men jag har precis läst en såå bra bok av Tommy Hellsten där han skriver ett kapitel som heter: "Om den finländska nationalskammen". Jag tror att det skulle vara väldigt intressant för dig att läsa det (om du inte redan gjort det)Det handlar just om det som han anser finns i de finska generna, från generation till generation. Det handlar om den finska nationalskammen! (om att man inte skall tro att man är något, icke tillåtande till framgång och kreativitet o.s.v) Tydligen mer utpräglat i Finland än i Sverige skriver han!?
Love/Charliee
Obs! Boken heter "med människan"
/Charliee
Tack för era "omtankar"!
Den där boken ska jag låna imorgon! Det är just det jag känner, att det sitter i generna. Intressant att läsa någons tankar om detta!
Skicka en kommentar