måndag 30 juni 2008

Tänk om...

Tänk om alla följde sitt hjärta. Lyssnade till sin djupaste inre röst och följde den. Tänk om alla bara vaknade en dag och vägrade gå till ett jobb de vantrivs på, eller försöker anpassa sig till för att "man måste ju försörja sig".

Tänk om den tondöva började sjunga och den taktlöse började dansa. Ur hjärtat, fullt ut. Tänk om vi omfamnade våra rädslor och tog dem i hand och gjorde det vi var mest rädda för. Och blev befriade.... Tänk om vi lät barnen uppfostra oss och lät oss svepas med i leken. Vågade bli våra innersta prinsar och prinsessor. Älvor och riddare.

Tänk om vi lät skrattet klinga istället för att döma. Oss själva och andra. Och tänk om vi omfamnade alla människor vi mötte, såg dem djupt i ögonen utan ord. Tänk om vi kunde känna den samhörighet som finns där i djupet, bortom alla olikheter på ytan. Ingen skulle längre behöva vara ensam.

Hela mitt bröst fylls av kärlek vid bara tanken. Tänk om jag än en gång vågade gå inåt för att möta mörkret och finna ljuset. Än en gång..

4 kommentarer:

Anonym sa...

´Tänk om det vore så underbart.

Anne sa...

...allt det här finns här och nu men är dolt av våra rädslor och hämningar. Vägen dit går genom att vi vågar se vårat mörker och möta våra rädslor.

Den mörka vägen har ibland varit lång för mig och jag har flera gånger känt att jag inte orkar mer men jag är tackam för att jag ändå gått trots att orken saknats för plötsligt har ljuset alltid dykt upp till slut.

"Tänk om" är min längtan till det levande livet varje dag tillsammans med andra. Möjligheten finns....

Anonym sa...

Det är en evighetsprocess tror jag. Men efter varje gång går det fortare och lättare och kontakten med det egna ljuset blir starkare -så är det för mig i alla fall :)

Är tillbaka på min gamla bloggadress: telluselle.blogspot.com

Kram

Anne sa...

Välkommen tillbaka!

Ja, vägen blir lättare att gå och ljuset lättare att nå. Visst är det så. :)