måndag 29 september 2008

Reträtt

Älska utan att få kärlek tillbaka. Stå där med sin kärlek utan att själv stänga av då den inte når in och blir bekräftad. Fortfarande behålla ett öppet hjärta då man själv inte blir sedd och omfamnad för den man är. Det är en utmaning.

Det är en utmaning att stå i den smärtan. Smärtan av att älska men inte vara älskad. Smärtan av en avvisande hand. En kall blick. En bortvänd människa. Det är en utmaning att inte själv bli hård. Inte hatisk. Bara stå där med sin kärlek och sin smärta.

Det är smärtsamt att veta att den man älskar inte är kapabel att ta emot. Ta emot i mjukhet. Bara öppna sig för kärleken så som den är. Utan krav och villkor. Utan förväntningar och ord. Bara vara där. I kärlek.

Nu orkar jag inte stänga av den smärtan längre. Nu orkar jag inte ta på mig min hårdhet som skydd. Nu vill jag inte länge gå i försvar och stålnackad bära min stolthet.

Nu vill jag stå där mjuk. Känna smärtan skära i mig. Låta tårarna komma. Ge mig istället för att kriga. Vara nära mig istället för att försöka ta mig nära dig.

Hårdhetens kappa lämnar jag bakom mig och träder mjukt in i en klänning av smärta. Inte destruktiv smärta för att plåga mig, utan realitetens smärta. Den smärtan som hör livet till. Som följt mig och velat göra mig mjuk men som jag förnekat. Vilket gjort mig hård.

Jag ber om mod och kraft att stå kvar i min mjukhet även då de hårdaste kallaste stormar blåser. Mod till att mjukt möta det smärtsamma.
Igen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Väl uttryckt: "Vara nära mig istället för att försöka komma nära dig". Jag förstår vad du menar och det här är något jag också behöver öva på. Att våga älska är ändå viktigast :)
Kram

Anne sa...

Ja, kärleken är störst! :)
Kram

Charliee sa...

Den här texten kunde jag själv ha skrivit, just idag!
Det blåser..
Jag behövde se att det finns andra som också vill stå kvar..
i mjukhet..
Kram/Charliee

Anne sa...

Mjukhet till dig Charliee!
Kram