Från strid till frid

Mjukhet öppnar nya vägar inåt. Nya vägar neråt. Nya vägar djupare. Mjukhet öppnar för det inre barnet att träda fram. Öppnar för det bortträngda känslorna. De som gjorde för ont för ett barn att bära.

Nu står jag här i min nakna mjukhet och gråter tårar som sköjer rent. Tårar som gör minnet klart. Tar mig tillbaka till smärtans ursprung. Till barndomen med två föräldrar som behövde bli bekräftade för att känna sig dugliga. Och där stod jag, utan att räcka till. Hålet var allt för stort.

När jag genom mjukhet och smärta hittar denna insikt infinner sig en frid. Ett lugn. En ro. Jag känner mig oändligt tillräcklig precis som den jag är.